denisexeriksson

Att veta att du bara är ca 45 minuter ifrån mig känns som en stor tyngd.
Att veta att det skulle bli vi två, vi två och inga andra.
Att veta att jag var förälskad, att veta att det var du som fångade mitt hjärta..
Att veta att det var jag som gjorde bort mig totalt.

Du anar inte vilken fin människa du var,
någon som fick mig att bli knä svag.
Du var min ögonsten, allt jag kunde tänka mig.
Men sendan en dag så var du borta, bort från mig, borta från allt.
Du bara försvann, du anar inte hur mycket jag ångrar mig..
Det kunde blivit perfekt, istället är det lika stelt varje gång jag ser dig.
Adjö och färväl min vackra fjäril. Du var mig varmt om hjärtat, men det blir aldrig som förr

Det är ju sorligt om jag ska vara riktigt ärlig.
Att man snörat in sig så hårt i sina egna lögner att man inte längre kommer därifrån.
Jag tycker faktiskt nästan lite synd om människan.

Att man inte öppnar ögonen och ser verkligheten.
Jag menar, hur svårt kan det vara?
Ett tag trodde jag nästan att det var jag som var korkad och att det var jag som hade förhandlat fel.
Men ack vad fel jag hade!
För det första levar jag så som samhället vill att jag ska leva,
jag följer biblen till ett viss mått när det gäller att man ikke ska ljuga.
Jag ljuger bara när det är behövdligt och aldrig annars
Människor som ljuger är värre än dem som snackar shit bakom ens rygg!

Att ljuga för att överleva är bara sjukt.
Att behöva dra en massa lögner för att platsa, "vara en i gänget". Det är så fel som det bara kan bli.
Och skylla på någon annan är också fel.
Att säga en sak efter den andre och det är exakt samma ord som användts för att man inte kommer på något eget
Vad är det för stil egentligen?
Hitta på något eget om du ska komma med motargumet!
Det funkar liksom inte att köra ord mot ord i detta sammanhang.

Öppna ögonen och se verkligheten!!

När jag var liten känndes allt så mycket bättre
iallafall det jag kommer ihåg.
Det var då livet verkligen lekte!
Man säger att man lever livet, tvärtom, du utmanar ödet för tillfället.

Det är inte längre om ut och leka och vara ute så mycket som möjligt.
Nu är det liv eller död..

Du går där själv, du är påväg hem.
Ingen brevid dig, ingen som hör dig.
Ingen som kommer för att hjälpa dig om du skulle råka illa ut.
När du var liten hade du alltid någon som var vid din sida så fort du var nära på att falla.

Varför skjuter vi ifrån oss denna närhet och trygghet?
Varför låter vi inte någon ta emot oss?
Varför måste man klara allt själv bara för att man blivit lite äldre?
Varför??

Jag ville bli precis som du, jag ville göra allt som du gjorde.
Jag ville helst av allt vara innanför skinnet om det såväl kunde.
Jag ville ha dig vid min sida hela tiden...
Och jag säger dig, jag vill det än idag.

Jag vill vara där, precis där.
Närmast ditt hjärta, jag vill att du ska ta emot mig när jag faller.
Jag vet att allt detta gör du utan att jag ser det.
För jag vill inte se det.
Jag vill vara stor och ta hand om mig själv.
Samtidigt vill jag vara där hos dig, uppkrypandes i ditt knä och känna värme.
Jag vill vara stor men ändå så liten

Att man alltid blundar inför sina problem..
Varför inte ta tag i problemet/problemen på en gång?
Varför skjuter vi alltid upp det..

Kan det inte finnas en max gräns för hur länge man kan skjuta upp sina problem?
Varför kan man bara inte ta itu med sitt ?
Jag menar, hur svårt kan det vara?!

Men jag håller med, det är är väldigt lätt att skjuta det framåt.
Men en dag står du med alla dina problem samtidigt..
Helt plötsligt var det inte lika roligt att stå där.

Jag har precis börjat inse att det kanske är dags att göra någonting åt det.
Att det är dags att se sanningen, jag ska sluta blunda.
Jag ska sluta blunda för det som egentligen är så lätt.
Jag ska inte blunda något mer, och det borde inte ni heller göra!
För alla har vi våra problem, vissa mindre och vissa större.
Men börjar du någonstans så minskar förhoppningsvis ditt/era problem(Y

Jag förstod det inte då, men jag gör det nu.
Men varför just nu, ett halv år senare?
Ett år sent för att ändra sig.
Jag vet att jag kan ändra mig, men det är inget jag tänker göra.

Jag trivs så bra, så bra i eran närhet.
Jag blir glad när jag ser er, jag blir glad även fast morgon dagen gått åt pipsvängen!
Ni gör helt enkelt min dag.

Från att lämna dem mest underbaraste personerna jag någonsin träffat känns det ändå ganska bra
Dock behöver jag mer
Jag behöver någon att älska, någon jag kan omfamna.
Jag behöver er!

jag behöver en större kalender, jag behöver mer pengar, jag behöver det mesta!
För att det ska kunna gå runt måste jag ha det planerat, jag behöver allt på ett vitt papper.
Jag behöver känna mig stressad och helt vimsig.
Jag behöver det.
För i nu läget, oj jag orkar då ingenting.

Jag har aldrig tänkt på att man blir helt slut, man blir tömd på luft
man kan inte leva som man borde¨
Vad jag behöver är fart, spänning, sådant som är ofarligt men ändå så farligt...
Jag behöver liv!

Jag saknar dig!

Varför tog vi inte chansen när vi hade den?
Varför blev det inte vi?
Varför lät vi det gå så långt men inte gjorde någonting utav det..?
Jag vet inte om jag orkar detta, jag känner att jag behöver dig.
Jag älskar dig inte, men jag behöver dig.
Jag skulle inte kunna leva med dig, men jag behöver dig!
Hjärtat, kom tillbaka..'

Varför blev det inte vi...?
Jag saknar dig verkligen

Jag trodde det var vi två
Vi två som skulle gå hand i hand livet ut
Men jag hade fel
Oh så fel jag hade!

Du stal mina vänner du stal mitt allt
Jag gav dig kärlek men fick ett slag tillbaka
jag gav dig mitt liv men fick ingenting tillbaka
Oh så fel jag hade

Jag trodde det var vi två
vi två som skulle gå hand i hand, men oj va fel jag hade

Jag önskade att det skulle gå längre
men jag orkar inte!
Jag orkar inte när du gör så här mot mig...

Förstår du inte själv?
Du skadar inte bara dig själv utan även mig.
Det är du som har valt det var du som sa nu är det slut
Det var du som tog det sista andetaget

Jag känner att det inte är någon ide att kämpa
att jag ska hålla minen och låtsas som ingenting
Men nu är det slut!
Jag känner att nu är det nog.
Jag säger hejdå

Hejdå
Nu och för alltid

När jag var liten drömde jag jämt om att få flyga..
Jag ville flyga,högt över molnen
Jag ville flyga

Jag ville vara som fåglarna
Bara fälla ut armarna för att sedan lyfta och sedan flyga

Jag ville fylga högt över molnen
Jag ville vara fri
Jag ville vara fri som en fågel
Flyga högt över molnen

Jag ville vara fri, och det vill jag än idag.
Jag vill vara fri
Jag vill flyga
(Random text)

För många är du ögongodis
men för mig är du en döds synd.

Det är dig alla vänder blickarna mot
det är dig man kollar lite extra på
det är dig man slänger ett ögonkast på när du passerar
Det är du som gör stans gator osäkra

Hade det inte varit för dig skulle det inte blivit kaos i stan
hade det inte varit för dig skulle vi inte bli käna svaga

För många är du ögongodis
men för mig är du en döds synd

Att veta att jag inte får ta på dig
att veta att jag inte får titta på dig
att du inte är mitt ögongodis

du tillhör någon annan och inte mig.
Du lever ditt liv jag lever mitt
vi är från två skilda världar.
Trots det är du mitt ögongodis.

Det är dig jag vill ha
det är dig jag vill ta på
det är dig jag vill ha vid min sida
det är dig jag vill leva med
dig, just dig.

Jag vill att du ska se mig
jag vill att du ska ta på mig
jag vill att du ska se mig

Jag vill att du ska ha ögonen för mig.
Mig och ingen annan

För många är du ögongodis
men för mig är du en döds synd

(Random text)

Det var inte länge sedan jag såg dig, knappt 24 timmar.
Men att veta att du inte längre är kvar i landet, det är det som känns jobbigt.

Vi har haft de stunder då vi har slagits,dragit varandra i håret och kallat varandra för olämpliga saker.
Men vi har även haft alldeles underbara stunder, då vi har behandlat varandra med kärlek och omtanke.
Trots alla våra bråk så kommer jag alltid att älska dig, alltid.

Att du flyttar är undertbart för alla, men att veta att du inte längre finns kvar.
Finns här i landet... det är de som gör det svåra.
Det är de som kommer tynga mest.
Det är de som kommer ligga i bakhuvudet och krypa sig fram när man verkligen inte vill.

Jag har inte träffat dig varje dag och jag ville skrika på dig den sista dagen du spenderade hos oss.
Men sedan tänkte jag att det inte var någon idé eftersom jag skulle visa min kärlek till dig på ett helt fel sätt.
Men det var min första tanke, att skrika på dig, att slå dig att göra allt för att få dig att stanna.

Jag har redan lyckats fälla ett par tårar, och mer kommer det troligtvis bli.
Att inte ha dig här känns tomare än att bli övergiven.
Att veta att man inte längre kan springa över till dig och få prata ut och skälla på dig när du inte gjort något fel utan att man är frustrerad på någon annan.
Att kunna skrika och gapa på dig är något jag jätte gärna vill göra.
Men mest av allt vill jag hålla om dig och ha dig vid min sida.

Alla minnen vi delat har varit fantastiska, allt vi har gjort tillsammans har verkligen bettyt!
Allt vi gör är en förmåga att glömmas bort
Men det glömms inte bort och kommer aldrig göra.
Men det som känns jobbigt är att man inte uppskattat detta försen man har förlorat det.
Att man börjar tänka om

Att veta att du inte är i landet längre känns jobbigt.
Men att få träffa dig och få umgås i två veckor och sedan inte veta när man får se dig igen, det är ännu värre.
Jag önskar att ni får det jätte bra, men inte för bra.
För vi här hemma håller på att sakna ihjäl oss efter dig.

Jag älskar verkligen dig Yasmine Eriksson

Jag kan inte förstå!
Jag kan verkligen inte förstå att du fortsätter.
Varför?

Varför kan du inte försöka vara lite mer som alla andra!
Jag har verkligen försökt,men jag lyckas inte.
Nu har jag gett upp.
Jag tänker inte ta mer shit.
Säg vad ni vill, prata hur mycket shit om mig  om ni vill.
Men säg det till mig, och ingen annan.

Jag har sagt det förr men jag säger det igen, jag är så jävla mycket bättre än dig.
Så mycket bättre än dig, och du vet om det.
Du vet det, därför försöker du få mig så olycklig som möjligt.
Du försöker vända upp och ner på min värld...
Men du, det funkar inte längre!
HahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahA

Du rubbade marken under mina fötter en  gång.
och utav den gången lärde jag mig hur du egentligen är.
Du kommer aldrig kunna rubba marken under mina fötter igen, Aldrig!
Du kommer få stå där och se ut som ett fån när du märker att det är jag som har vunnit.
Att det är jag som är den starka
Detta kan ta ett tag för dig att förstå, men jag hoppas du lär dig snabbt.
För jag är så jävla mycket bättre än dig.

Det känns sorligt att faktiskt vara så övertygad att veta om att det är du som är den svaga.
Du, den som alltid ska vara så "stark".
Så visar det sig att det är du som är den svaga.
Ganska roligt faktiskt.

För du kommer aldrig kunna rubba marken som jag går på.
Aldrig
För det är jag som är den starka, det är jag som har vunnit, det är jag som är bättre än dig.
Jag är så jävla mycket starkare än dig

Jag är helt enkelt så jävla BRA!

Jag förstådd det inte då och jag gör det inte nu heller.
Varför ska allting spegla sig i det man inte har eller det man inte kan få.
Varför?

Jag upptäckte inte detta försen jag förlorade dig,jag lät dig gå.
Jag lät dig gå och låtsas som om ingenting har hänt... och det tänker jag fortsätta med.
Jag upptäckte inte detta försen jag insåg att det inte var jag, inte mig du älskade.

Jag upptäckte inte detta försen du hade någon annan.
Det vi hade var inget seriöst.
Men det som skulle komma ska skulle kunnat bli det.

Jag upptäckte mina känslor för dig efter att jag förlorat dig.
Jag upptäckte att det inte bara var vänskap, utan något mer.
Att det var dig jag ville vara med,dig jag ville vara hos.
Det var dig jag ville leva med.
Dig,dig,dig...

Jag vet att jag aldrig kommer få tillbaka dig, men jag vet en sak.
Och det är att jag älskar dig..

Det var inte meningen att det skulle gå så långt, till en början var det bara på skoj.
Men den dagen du lämnade mig och blev någon annans kände jag en sorts tomhet.
Det var då jag märkte att det inte bara var vänskap, utan det var kärlek.

Jag vet inte om du kände/känner likadant för mig, men det är så det känns.
Själv vet jag att det aldrig skulle kunna funka mellan dig och mig då vi är alldeles för olika.
Men det mitt hjärta säger är en annan.
Och under hela min uppväxt har jag fått höra; Följ ditt hjärta och känn efter vad som är bäst för dig.

Och det jag känner är att jag behöver dig, jag behöver någon som håller om mig.
mig, och ingen annan.
Jag tror att det är kärlek, men jag vet inte riktigt.
Är det bara inbillning för att jag inte vill bli lämnad kvar eller är det kärlek?
Ingen vet, och ingen kommer få veta...

(Random text-styvalinan)

Sådana dagar som man bara vill  vara själv, då blir man aldrig själv.
Sådana dagar man vill ha närhet,då är det aldrig någon där.

Hur man än vrider och vänder så blir det alltid tvärt om!
Ibland kan det kännas skönt att det blir på det ena sättet, men ibland vill man att det ska vara som man tänkt sig.

Jag känner att allt borde vara och förbli planerat.
Ibland undrar jag om allt man gör egentligen är planerat och inte bara händer av en slump..
Antingen eller, även här...

Så varför kan inte allt förbli som det borde och ska, utan alla frågetecken runt om?
Kan man inte bara få veta varför, varför vissa saker är som de är .
Varför borde inte få finnas..!

Jag har hört det förr, jag får höra det idag.
Jag vet vad det gäller och du kommer inte få see mig där.

Du har vänt mig ryggen förr och jag har förlåtit dig.
Men jag vet inte om jag kommer göra det igen...
Du har vänt mig ryggen många gånger och kommer troligtvis göra det igen.
Men nästa gång kanske det är jag som går min väg.

Nästa gång så finns jag inte där, jag visar ingen glädje när jag ser dig,
ingen kärlek,ingenting

Du kommer bli som luft för mig, eller nej!
Du kommer bli som jord för mig, jag kommer trampa på dig.
Trampa där det verkligen gör ont.

Räkna inte med medlidande,för det kommer du aldrig att få.
Du kommer stå där ensam, då du vänt mig ryggen så många gånger.
Du har inte bara vänt ryggen mot mig , utan många fler.

Du kommer bli som luft,nej, du blir som jord.
Den man trampar på,ingen kommer stå vid din sida...
ingen

Har ni någonsins längtat så mycket efter något eller någon att det gör ont?
För det har jag!

Urlöjligt, men gud vad jag har saknat dig.
Det är du som gör min dag lite extra fyllig.
Det är du som gör att jag kan leva upp min dag som jag vill.
Du har varit efterlängtad, åh !!

Jag har verkligen saknat dig, min kära hårspray.
Den har verkligen varit saknad på riktigt, framför allt igår och i fredags.
Jag använder inte hårspray varje dag, men när jag verkligen känner att det behövs så finns den inte.
Och hela dagen känndes förstörd, men nu har jag äntligen dig.
Jag har min hårspray!
I-lands problem(Y

När vissa situationen löser sig vet jag inte riktigt vad jag ska  ta mig till.
Det är självklart att det är härligt när en jobbig situation har löst sig, men i vissa fall vet jag inte om jag vill..
För ibland känns det som om det inte är positivt för mig själv utan för andra.

Har viassa situationer löst pgv att man är självisk?
Att man mår bättre med den andre i närheten och inte på avstånd?
Eller är det enbart att få ha sina fiender nära sig?

Självisk,glädje eller lycka?
Jag vet inte riktigt än.

Självisk,glädje eller lycka?
Vad ska jag svara..

Jag känner att jag inte längre orkar hålla emot, stå kvar på min stadiga plats och säga nej.
Det känns som om allt löser sig bara man säger ett litet ord.
Ett ord som är svårt att säga,ett ord som inte läpparna vill forma.
För man vet att man inte gjort något fel, man vet att allt det dumma inte är från eget bruk.
Det lilla ordet som borde sägas vill inte läpparna forma.
För man vet, innerst inne att man inte gjort fel, men det är de ända ordet som hjälper om allt ska bli bra igen.

Och det ordet,det där lilla ordet är så slitet att det tappat mening.
Men för varje gång går man på det, även fast man vet att ordet är så slitet.
Det lilla ordet som borde sägas men inte läpparna vill forma,
det är ordet är
Förlåt

Ordet som är så slitet men som fortfarande är guld värt när det kommer till rätt situation och rätt tillfälle.
Ett litet ord som borde sägas som inte läpparna vill forma

(styva linan)