'Förmågan att glömma bort'

Det var inte länge sedan jag såg dig, knappt 24 timmar.
Men att veta att du inte längre är kvar i landet, det är det som känns jobbigt.

Vi har haft de stunder då vi har slagits,dragit varandra i håret och kallat varandra för olämpliga saker.
Men vi har även haft alldeles underbara stunder, då vi har behandlat varandra med kärlek och omtanke.
Trots alla våra bråk så kommer jag alltid att älska dig, alltid.

Att du flyttar är undertbart för alla, men att veta att du inte längre finns kvar.
Finns här i landet... det är de som gör det svåra.
Det är de som kommer tynga mest.
Det är de som kommer ligga i bakhuvudet och krypa sig fram när man verkligen inte vill.

Jag har inte träffat dig varje dag och jag ville skrika på dig den sista dagen du spenderade hos oss.
Men sedan tänkte jag att det inte var någon idé eftersom jag skulle visa min kärlek till dig på ett helt fel sätt.
Men det var min första tanke, att skrika på dig, att slå dig att göra allt för att få dig att stanna.

Jag har redan lyckats fälla ett par tårar, och mer kommer det troligtvis bli.
Att inte ha dig här känns tomare än att bli övergiven.
Att veta att man inte längre kan springa över till dig och få prata ut och skälla på dig när du inte gjort något fel utan att man är frustrerad på någon annan.
Att kunna skrika och gapa på dig är något jag jätte gärna vill göra.
Men mest av allt vill jag hålla om dig och ha dig vid min sida.

Alla minnen vi delat har varit fantastiska, allt vi har gjort tillsammans har verkligen bettyt!
Allt vi gör är en förmåga att glömmas bort
Men det glömms inte bort och kommer aldrig göra.
Men det som känns jobbigt är att man inte uppskattat detta försen man har förlorat det.
Att man börjar tänka om

Att veta att du inte är i landet längre känns jobbigt.
Men att få träffa dig och få umgås i två veckor och sedan inte veta när man får se dig igen, det är ännu värre.
Jag önskar att ni får det jätte bra, men inte för bra.
För vi här hemma håller på att sakna ihjäl oss efter dig.

Jag älskar verkligen dig Yasmine Eriksson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0