Ännu en gång

Egentligen har jag vetat om det hela tiden, jag vill bara inte erkänna det för mig själv..
En gång ett svin, alltid ett svin. Det har alla redan sagt till mig. 
Men jag hoppas fortfarande! Jag vill ju så gärna..
Jag vet inte hur jag ska hantera det. 
Jag låter det vara ännu en gång för att sedan se hur det går. 
Men hur många gånger måste man genomlida det?
Jag vet att jag sviker mig själv. Jag vet att jag går emot mina egna principer. 
Men jag vet också att jag inte klarar detta själv. 
Kanske jag har fel? Men jag måste få avgöra detta själv. 
Jag har hållit tyst för det känns som om det är mig man dömer, fast det borde inte vara så. 
Jag har starka åsikter och har alltid haft, och har. Men jag kan inte hjälpa det, jag är svag när det kommer till denna punkten. 
Så jävla svag!!!


Övergiven, lättad, sinnesfördriven

Jag kan inget annat än säga att jag känner mig lättad.
Jag kan dock inte säga att det gjorde mig gladare...
Det som hände därefter bekräftade bara det jag en gång trodde.
Jag vet inte vad det är jag gör fel, vad det är jag gjort eller om det bara är som det är.
Det kanske inte har någonting med mig att göra överhuvudtaget utan bara ett sätt för dig att ta dig igenom vardagen? Jag vet faktiskt inte.
Jag kan heller inte uttrycka min tillit eller min förståelse över detta då det var en lögn. Allt är en enda stor lögn och jag vet inte vart jag skall ta vägen.
Jag vill inget annat än vara med dig, jag vill inget annat än att du ska vara min.
Jag är livrädd att förlora dig, jag vill inte ha dem tankarna.. men jag har dem.
Du gjorde det verkligen inte lättare för mig att överse detta med just tankar. Du visade mig att jag hade rätt.
Jag kan inte avgöra om du fortsätter att ljuga eller inte.

Men jag har valt att lägga detta bakom mig. För jag vill inget hellre än att vara med dig.
Du är mitt allt, hela min värld.
Skulle du försvinna så försvinner jag.
Jag är livrädd att det ska gå åt fel håll. Samtidigt som jag vet att det inte kommer gå åt det hållet.
Men hjälp mig att förstå istället för att lämna mig där, helt ensam.
Prata med mig istället, visa dina känslor, säg mig vad du vill.
Jag gör inte den här resan ensam, jag gör den med dig.

Tankar

Det här med att vara ensam funkar verkligen inte. 
Jag har den största klumpen i magen och kan inte tänka klart. 
Allting bara snurrar och jag mår illa. 
Jag får inte stopp på det. 
Lämna mig inte såhär, jag blir knäpp. 





Ett och två

Det var länge sedan men för mig betyder det väldigt mycket. 
För mig har du gjort fel och står i skuld till mig. 
Det är dina handlingar som satt sina spår. 
Det är jsg som får leva i lögn och bedrägeri. 
Aldrig trodde jag att jag skulle stå här och vara den som blunda. 
Aldrig trodde jag att någon kunde få mig ur balans...

Livet

Hur är det egentligen? 
Ja det var en väldigt bra fråga, jag kan nog inte svara på det.. 
Men hur är det? 
Man börjar faktiskt fundera efter ett tag. 
Vart är man påväg egentligen? 

Helt ärligt? 
Jag har faktiskt inget bra svar... 


Inget

Ingen idé... 
Vi låter det vara som de är. 
Aldrig vill jag höra vad som är rätt eller fel. 
Jag gör mina egna misstag och lär mig efter det. 
Vad som är rätt för mig är inte alltid detsamma för dig. 
Varför kan inte jag få bestämma själv?
Varför är det alltid jag som är den elaka utan själ? 
Jag vill bli omtyckt.
Men det är inte lätt när jag vill begå mina misstag på eget håll... 
Okej?

Långt där borta..

Tror jag flyr för ett slag...
Långt borta där ingen annan ser eller hör. 
Där inget kan dömas. 
Det är mina regler som gäller och jag gör det jag vill.  
Ingen ska säga vad jag ska göra ingen ska tala om för mig vad som är rätt eller fel. 
Det är jag som styr. Ingen ska få påverka. 
Jag väljer min egna väg och jag väljer själv vilken stig jag tar!






Förstå

Att det ska vara så svårt att förstå?
Men det man inte vet kan man inget göra åt. 
Det är så svårt att säga, säga det som behövs bli sagt. 
Jag bygger en mur och låter den inte rivas för jag är rädd att det ska bli fel...




SäkerT

Varför måste allting vara så komplicerat?
Varför inte leva i nuet och sluta grubbla...
Varför inte vara nöjd med det man har?
Varför denna frågan?
Varför ?

Jag är glad för det liv jag har men kan inget annat än sluta ställa mig frågan Varför?
Jag kämpar på varje dag, helt utan resultat. 
Jag ser inte längre någon mållinje då jag undrar varför jag tagit mig där jag är idag. 
Känns förtillfället som jag står still. 
Vill ha något Nytt, något spännande något där jag inte undrar varför!

Jag kan inte sluta tänka på varför det blev som det blev..
Varför jag inte räcker till. 
Vill leva i nuet och inte grubblandes med varför i huvudet...




Upside down

Att allt kan bli så fel?
Att man hela tiden söker efter något nytt?
Att det aldrig kan vara bra?

Något jag inte förstår mig på är er.
Jag har alltid varit den som ställt upp i vått och torrt.
Men när det väl är jag som blottar mig själ i hopp om hjälp får jag kniven i ryggen istället.
Allt jag gör känns bara fel, jag är ute på fel väg.
Jag har inte hittat rätt och jag står kvar.
För den stig jag valde upptäckte jag var fel.
Men istället för att vända eller hitta en ny väljer jag att stå kvar.
Stå kvar och fundera tills något vettigt skall komma upp..


Kanske..

Kanske är det en jävla förkylning?
Kanske är bara förnamnet?!
Eller är det så enkelt att allt kommer ikapp?
Att allt börjar nu?
Att livet inte var så enkelt trots allt?
Bara en massa frågetecken överallt.
Vet inte själv vem jag är längre, vad jag vill vad folk vill mig..
Vet ingenting.
Kan jag inte bara få ta allt i min egna takt utan att behöva bry mig eller oroa mig?
Jag hatar det här! Hatar att må som jag mår.
Allt är som ett enda svart moln.
Jag ser inte längre utan det är bara blixtrar och ett svart mörker.
Antingen håller jag på att bli galen eller så är det bara en jävla förkylning?


Rörigt

Hej där!

Det är mycket som försiggår i mitt liv för tillfället.
Allt är så rörigt och jag vet själv inte vart jag ska börja eller om jag kan lyckas få ett avslutat kapitel i något.
Allting snurrar och jag blir yr så fort jag tänker på det.
Mår illa så fort jag tar ett steg.
Jag vet inte själv vad jag vill, allt är helt enkelt väldigt väldigt oklart.

Jag måste ju börja någonstans för att ta mig framåt..
Jag vet bara inte hur jag ska börja? Eller vart?

Jag vill ha en uppslagsbok där hela mitt liv står planerat.
Den skulle jag ta hjälp av vid sådana här situationer.
För detta är då inte roligt kan jag lova!

Jag vill inget hellre än att må bra.
Jag har inte varit lycklig på en evighet.
Jag har inte ätit normalt på evigheter.
Jag mår helt enkelt åt helvete förtillfället.

Jag vet nämligen inte vart jag ska ta vägen längre.
Allt går i ett.. Jag vet knappt vad jag heter längre
Åh, vill bara backa livet ett par år och börja om.
Leva om livet och se om det blir till något bättre?
Eller så hamnar jag på samma ställe?
Vem vet?

Ja, jag vill inget hellre än att den här perioden ska vara över...


ensamma kvällar

När man har mycket i huvudet är det inte bra att vara ensam.
Man vet inte vad man egentligen tänker på, allt flyter bara samman och ingenting stämmer.
Tårarna rinner utan anledning och man får svårt att andas, ingenting står rätt till.
Krypa under täcket och låtsas som ingenting borde vara den enklaste utvägen.
Men samtidigt, rinner tårar utan anledning så står ju inte allt rätt till?
Men om man söker och ändå inte får något svar, vad skall man då göra?
Ingenting går rätt till och allt blir bara fel..

En dans på rosor sa du..

Att det aldrig kan bli rätt?
Vad man än säger, vad man än gör så blir det fel.
Varför kan inte livet få ha sin gång utan motgångar och snedsteg?

Det borde finnas ett regelverk hur man ska gå, hur man ska vara och vad som ska sägas.
Det hade varit så mycket lättare. För allas del.

Eller så går vi alla och blir bittra och låtsas som om hela världen är emot en, då är man iallafall inte ensam om att tycka så.

Åh, så mycket tankar,
Så mycket funderingar,
Oh så mycket frågor...

Vart ska man ens börja?


One more time

I can see it in yours eyes
Standing here with open arms

I wondering, did you see me?
Beacuse I loving yooou

Det sista jag vill är att förlora dig
Men att få somna utan din famn gör mig rädd
Du blir plötsligt så långt bort ifrån mig att det är svårt att sluta tänka
Det enda jag vill är att du ska ligga vid min sida och aldrig släppa taget


Dec. 20, 2012

När man unnar sig något så flyger tankarna förbi.
Varför ska saker och ting alltid komma på tal när man inte vill?
Jag menar, det var ju bra för tio minuter sedan. Kan det inte få lov att vara så då?
Blir så irriterad på mig själv!
Det är inte meningen att jag ska känna så här?
Hur kunde jag öppna mig så fort mot någon jag knappt känner?
Jag har bara träffat dig ett få tal gånger, men ändå känner jag på detta vis?
Det är hemskt. För det som försiggår finns inte med i min livsvardag.
Jag förstår mig inte på det, jag blir knäpp på det!
Aldrig har det varit såhär och det ska heller inte bli såhär.
Något måste hände, något måste ske.
Alla gör vi konstiga val här i livet, men detta är inget val, det bara är så.
Ingenting kan ändras och ingenting kan skynda på...
Så jag står kvar här, igen, på samma ställe.
Kommer få stå där tills jag sluter mig igen.
För detta, det kan inte ske?
Så löjligt men samtidigt så underbart.
Förbjudet men samtidigt så tilltalande


Hoppet

Man kan alltid tro och hoppas...
Men för att tro måste det finnas något starkt och för att hoppas måste det vara något stärkande.
Ja, alltid ska vi tro och hoppas.
Jag både tror och hoppas...
På det bättre, till det bättre och till det bästa



Sluta

Måste helt enkelt lägga ner det här.
Orkar inte med det. Min livsstil håller inte.
Det första som händer är att man blir slagen i ryggen, av en själv.
Jävla idiot helt enkelt!
Jag vet att ni njuter men för mig är det avskum.
Det är inte roligt att livnära sig på någon annans bekostnad.
Det måste få ett slut.
Vi borde alla bli vänner så att vi slipper det här.
För blir inte jag vän med mig själv snart kommer jag gå under marken och jag känner mig inte redo.
Alltså måste det ske en förändring....


Det går längs vägen

Jag börjar förstå mönstret..
Det är omvägar överallt för att ingen ska bli skadad eller bli överkörd
Men om man skulle köra snällt skulle ingen behöva bli skadad
Men kör man dessa omvägar blir folk skadade tillslut ändå, då folk hamnar på omvägarna också
Istället kan ni köra rakt och slippa omvägarna
Det tar bara tid...!
Onödig tid där du kan göra annat

Jag börjar se mönstret då jag råkade hamna på en utav omvägarna
Jag väljer därför att backa
Jag kör den raka vägen, då jag inte orkar ödsla tid
Jag orkar inte förlora så mycket tid på att ta en omväg
För i slutändan vet jag om att jag både skadat och sårat
Men jag kan inte så mycket göra då min tid inte räcker till
Jag väljer hellre att backa än stå kvar och vela



Ledare

En gång ledare, alltid ledare
Eller?
Alla är vi starka på vårt egna sätt
Men att veta att det finns folk som gör oss svaga är aldrig lätt

Vi är alla ledare, på våra egna vis
Men alla har vi en ledare

Jag kan vara den starka men samtidigt den svaga
Alla har vi en svaghet som tynger ner oss
Vi är då inga ledare
Vi blir istället slavar som ledaren gör vad den vill med

Men visar vi oss starka trots den svaga punkt vi bär
Då kommer vi fortsätta vara ledare och göra gott
Det gäller att inte vika sig
Stå upp för den du är
Ingen behöver sitta på dig
Ingen ska behöva styra ditt liv förutom du själv

Visa dig inte svag, för du är den starka
Alla är vi ledare, vi måste bara hitta den inre styrkan


Tidigare inlägg
RSS 2.0