denisexeriksson

Jag förstådd det inte då och jag gör det inte nu heller.
Varför ska allting spegla sig i det man inte har eller det man inte kan få.
Varför?

Jag upptäckte inte detta försen jag förlorade dig,jag lät dig gå.
Jag lät dig gå och låtsas som om ingenting har hänt... och det tänker jag fortsätta med.
Jag upptäckte inte detta försen jag insåg att det inte var jag, inte mig du älskade.

Jag upptäckte inte detta försen du hade någon annan.
Det vi hade var inget seriöst.
Men det som skulle komma ska skulle kunnat bli det.

Jag upptäckte mina känslor för dig efter att jag förlorat dig.
Jag upptäckte att det inte bara var vänskap, utan något mer.
Att det var dig jag ville vara med,dig jag ville vara hos.
Det var dig jag ville leva med.
Dig,dig,dig...

Jag vet att jag aldrig kommer få tillbaka dig, men jag vet en sak.
Och det är att jag älskar dig..

Det var inte meningen att det skulle gå så långt, till en början var det bara på skoj.
Men den dagen du lämnade mig och blev någon annans kände jag en sorts tomhet.
Det var då jag märkte att det inte bara var vänskap, utan det var kärlek.

Jag vet inte om du kände/känner likadant för mig, men det är så det känns.
Själv vet jag att det aldrig skulle kunna funka mellan dig och mig då vi är alldeles för olika.
Men det mitt hjärta säger är en annan.
Och under hela min uppväxt har jag fått höra; Följ ditt hjärta och känn efter vad som är bäst för dig.

Och det jag känner är att jag behöver dig, jag behöver någon som håller om mig.
mig, och ingen annan.
Jag tror att det är kärlek, men jag vet inte riktigt.
Är det bara inbillning för att jag inte vill bli lämnad kvar eller är det kärlek?
Ingen vet, och ingen kommer få veta...

(Random text-styvalinan)