denisexeriksson

Det är ju sorligt om jag ska vara riktigt ärlig.
Att man snörat in sig så hårt i sina egna lögner att man inte längre kommer därifrån.
Jag tycker faktiskt nästan lite synd om människan.

Att man inte öppnar ögonen och ser verkligheten.
Jag menar, hur svårt kan det vara?
Ett tag trodde jag nästan att det var jag som var korkad och att det var jag som hade förhandlat fel.
Men ack vad fel jag hade!
För det första levar jag så som samhället vill att jag ska leva,
jag följer biblen till ett viss mått när det gäller att man ikke ska ljuga.
Jag ljuger bara när det är behövdligt och aldrig annars
Människor som ljuger är värre än dem som snackar shit bakom ens rygg!

Att ljuga för att överleva är bara sjukt.
Att behöva dra en massa lögner för att platsa, "vara en i gänget". Det är så fel som det bara kan bli.
Och skylla på någon annan är också fel.
Att säga en sak efter den andre och det är exakt samma ord som användts för att man inte kommer på något eget
Vad är det för stil egentligen?
Hitta på något eget om du ska komma med motargumet!
Det funkar liksom inte att köra ord mot ord i detta sammanhang.

Öppna ögonen och se verkligheten!!