denisexeriksson

Stående på egna ben
Försöker hålla hoppet uppe
Men det är inte lätt

Att stå där själv gör en stark
Men att ha de man håller kärt nära sig gör en starkare
Man stödjer upp varandra

Ingen ska behöva stå själv
Alla borde vi ha någon vi kan dela med

Att stå är inte så farligt, det är fortfarande stadigt
Men när man börjar gå har balansen försvunnit
Hela världen är i obalans den stadiga mark vi stod på rasar
Hela livet rasa på ett par sekunder

Har blivit omskakad så det räcker
Aldrig igen vill jag vara i obalans
Jag vill ha den stadiga mark jag en gång stod på

Men för att få den stadiga marken behövs uppoffringar
Inte bara från mig, utan alla i min omgivning
Oh det är inte det lättaste

Hoppet finns kvar
Hoppet kommer alltid vara närvarande
Frågan är om modet finns där
Om stegen kommer bli lättare
Om det någon gång kommer bli stadigt igen

Att en gång ha dig där
Ha dig så nära
Att veta att du alltid kommer stå kvar
Att veta att det vi har är någonting extra

Det handlar inte längre om beröring eller ord
Det är allvar
Det är så mycket starkare samtidigt så svagt

Att vi alla står inför svåra val vet vi redan
Men att välja vilket som är rätt är en helt annan utmaning
Vilken väg är egentligen rätt?

Alla har vi val här i livet, men att välja det rätta är aldrig det lätta
Alla ska vi ta snedsteg, det gäller bara att hitta balansen igen och se klart
Att inte stå kvar, man måste ta sig framåt
För har du en gång fastnat kan det förbli din framtid

Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Vilket håll ska jag gå?
Allting blir bara tyngre och tyngre och jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta.
Jag vet inte varför det har blivit såhär...
Men jag kan inte längre tänka klart, allt går i cirklar.
Huvudet värker, magen vrider sig, får ingen luft, allt blir bara fel.
Mår så fruktansvärt illa, vill inget annat än att spy.
Försöka bli av med allt det dåliga, men det går inget bra.
Känner mig så ensam.
Jag vet att jag har alla mina vänner nära till hands, men det hjälper inte längre.
Jag är fortfarande kvar på samma ställe, står kvar och trampar.
Jag vet inte hur jag ska ta mig ut det här för det blir bara tyngre och tyngre för varje dag som går.
Det värsta är att jag inte kan sätta ord på vad som egentligen är fel.
Vad som gått snett och hur jag ska kunna rätta till det?
Det bara är som det är och jag blir tvungen att leva med det.

Jävligt onödigt och så jävla fet.
Blä, spyr lite på situationen...
Men kan inte riktigt hjälpa det, så himla gudomligt på något sätt.

Att vi inte bara lägger allt åt sidan och lever i nuet?
Att vi inte bara kopplar bort de där onödiga tankarna som ändå inte leder till något gott.
Kan inte våra liv bara få vara som en Disney film?
Det börjar bra, är en liten nedförsbacke men den märks knappt då vi redan lyckats skatta oss lyckliga.
Ja, saker och ting hade verkligen underlättats...
Känna på en gnutta kärlek hade inte heller varit fel!
Nej, nu rullar tankarna på löpande band igen...

Även fast du är den mest irriterande och hopplösaste jag känner så är du mitt allt.
"Jag hatar dig så mycket att jag älskar dig"
Helt klart dum i huvudet. Men du ska veta att du samtidigt är den smartaste.
Jag skulle dö för dig, det vet du va?
Du betyder en hel del för mig och jag vill dig inget ont. Även fast det kanske låter och känns som det.
Men så är det inte, jag vill bara ditt bästa.
Jag vill kunna skydd dig mot allt det onda, men det går självklart inte...
Men du måste iallafall låta mig försöka.
Försöka låta mig hjälpa.
Det känns för jävligt i början, men i slutändan kommer det också kännas sjuhelvetes bra!!
Jag älskar dig lillebror!<3

En jävla skitunge är vad du är!
Åt helvete med ditt tilltal och dina kassa argument.
Väx upp någon jävla gång, förstår inte vafan du sysslar med.
Det är pinsamt för guds skull...
Hade du inte stått mig så nära hade jag bett dig dra åt helvete för länge sen.
Det är dags att vakna nu. Sluta göm dig och börja prata. Du skapar bara massa onödiga problem.
Du vet att vi kan hjälpa dig, du måste bara acceptera svaren

Ett steg till och det blir ett plus ett.
Det kommer bli bra. Då blir vi iallafall två.

Varför är du så långt borta? Jag vill ha dig här.
Jag känna dina dina andetag. Kunna höra ditt hjärta slå.
Jag vill ha dig nära.

Ett plus ett blir två. Ett steg till och sedan är vi där.
....du gör mig galen, vet du det?

Telefonen har gått på högvarv.
Ingen som trott på det som sagts eller velat höra sanningen.
Att få liknade reaktion vad som faktiskt försiggått eller försiggår.
Att man upptäcker att det kanske är dags att byta eller helt enkelt bryta.
Att upptäcka att folk ser en på ett visst sätt och att man ska uppfylla de krav som getts...
Nej, det är faktiskt inte så lätt.
Att vara tyst är inte alltid det bästa.
Varför inte istället säga som det är och se vart det leder?
Självklart kan responsen inte alltid bli som man tänkt sig, men man måste kunna acceptera det.
Det handlar oftast inte om sig själv, men man måste kunna se det från andras perspektiv också.
Är du inte nöjd med dina svar är det dags att göra någonting åt det.
Man måste fortsätta, saker kan inte bara ta stopp. Det måste fortsätta.
Allt har ett slut, men man kan göra en väldigt massa på vägen.
Bara för att en person säger en viss sak betyder inte det att det är slutet.
Det kan likväl vara början på något nytt, något bättre och mer intressant.
Låt inte saker och ting stoppa dig.
Stå på dig och samla mod.
För allting som sägs och görs för alltid med sig någonting bra oavsett hur dystert det kan verka eller ser ut i början.
Men allting har som sagt ett slut, på ett bra sätt.

Man tror att man har gjort allting rätt, det är fläckfritt.
Det finns inga tomma luckor efter sig.
Eller man trodde det rättare sagt..
Det visade sig , efter ett tag, att man missat en fläck.
En fläck som lyckades starta tredje världskriget.
Man tror man står på stadig mark, men i själva verket har man bara byggt en mur runt sig.
En mur som har sett bort allt det dåliga, allt det onda.
En mur som stannat ute de öppna luckorna och de fläckar.
En enda fläck som river den mur man byggt under hela ens uppväxt.
Nej, det blir för mycket information.

När ens mur blivit riven kan man inte annat än börja bygga igen.
För den där muren ger en kraft.
Kraft till att fortsätta sin väg framåt.
Det gäller att börja så fort som möjligt så man inte står och trampar.
Trampar på samma ställe, för då är du fast och då är det svårt.
Svårt att ta sig loss.
Man gräver oftast ännu längre ner och då står du där.
Du står där med muren riven och allt känns väldigt otäckt och farligt.
Därför borde muren vara påtänkt redan innan den rivits.
Ja, har den en gång fallit till botten är det bara att förtsätta tills du når toppen.

Är det inte bättre att köpa mig en lägenhet så kanske era problem försvinner?
Så slipper ni med det?
Inget mer tjat, inget som behövs efterplockas, inget att oroa sig över, ingen som syns eller hörs.
Problemet löst?!
Vad väntar ni på? Det är ju jag som är det störande objektet.
Det är väl bara att skövla undan mig om det ska vara så besvärligt?

Jag lovar att jag ska ta mig härifrån så fort som möjligt så slipper ni.
Tack och hej!
Och åter igen, ursäkta att jag andas..!

Att veta att man står där ensam.
Ny bliven ägare av en jätte fin lägenhet på avenyn.
Det är de man drömt om så länge, en egen lägenhet.
Man får bestämma allt själv. Man får lov att göra precis vad man vill.
Komma hem när man vill, ta hem vem man vill.
Ja, du får inprecip göra vad du vill.

Men varför känns då allt så svårt?
Det är så ensamt och tyst. Det enda man hör är smattret på rutan utav regndropparna.
Jag fick allt det där jag drömt om, men plötsligt kändes allt så fel.
Varför? Det var ju det här jag ville?
Åh, jag vill ha någon här. Någon som tjatar om smutstvätten, att jag inte ska äta godis på vardagarna.
Ja, jag vill ha tillbaka det där.
Någon som ringer och frågar vart jag är.
Någon som säger att det är sent och säger att det är dags att komma hem.
Jag tror inte jag är redo. Redo för att lämna.
Nej, detta var alldeles för tidigt.
Snälla, ta mig tillbaka och låt mig få vara tolv år igen.... <3

Två femton åriga flickor har träffat på ett gäng coola grabbar i åldern mellan sjutton och tjugo år.
Coola, det var bara för namnet för dessa flickor.
Vissa utav dem hade redan körkort och bil.
De hade precis fått sina moppekörkort.

Alla grabbarna rökte cigaretter och hade gjort det en längre period. Det var ju ändå rätt coolt.
Flickorna hade precis tagit sitt första halsbloss.
Grabbarna drack alkohol. Helst skulle det vara ren sprit.
Flickorna visste bara att det fanns rödvin som dracks till maten.

De alla hade träffats på ett födelsedags firande som hade ballat ur totalt.
Det hade börjat med en tjejmiddag där det bjöds på god mat och de hade härliga samtal som egentligen bara sades för sakens skull.
En utav de äldre tjejerna som var med, 16,5 år gammal, hon hade precis träffat en kille.
Hon berättade för alla de andra tjejerna som var med vad de gjort och allt lät spännande och nytt.
Den här äldre tjejen var den som man lyssnade på. Hon var äldst och umgicks med äldre killar. Hon var lite utav deras stora stolthet.
Det var henne man såg upp till.
Den äldre tjejen bjöd in de äldre killarna.
De hade med sig tobak och alkohol. Vissa utav dem hade även med sig pulver.
Men det var ju lugnt, de var äldre och så coolt att de ville hänga med oss.
De var ju ändå rätt söta och vissa var urläckra. Det sa iallafall den äldsta utav tjejerna.
Det började bra. Killarna var ändå snälla.
De bjöd på allt det där de hade med sig.
De hade ingen aning om vad det var men de kände sig glada och uppskruvade och det gick glädje i hela kroppen.

De två femton åringarna var de som blev mest påverkade.
Det tackade och tog emot utan att ens tänka på vad de egentligen handlade om.
Efter drink på drink och bloss efter bloss och även det där pulvret man skulle sniffa upp, allt eftersom blev kroppen tyngre.
De båda förlorade kontrollen över sina kroppar men de höll ihop.
Men efter ett tag va de både lika vilsna och ingen visste vad som egentligen hände.

De både var med varsin kille den natten.
Allt var ju ändå så bra och sex, det hade dem hört att alla flickor gjorde i femton års ålder.
Eller nja, men de coola killarna sa iallafall det.
De var ju trots allt äldre och de hade mer erfarenhet i både det ena och det andra.
De två femton åringarna levde livet i fulla drag ett tag framöver.
De hängde med i tempot och de hade fortfarande kontakt med killarna.
De båda tjejorna kände att de levde och att de aldrig mer ville ha tillbaka sitt gamla liv.

Men deras festande tog aldrig slut fram till den dagen de blev inlagda på magpumpning.

Den ena utav dem fick även ligga kvar i flera månader då hon på köpet hade drabbats av anorexi.
Den friska utav dem hade tappat lusten av alkohol och tobak och därför skyndats sig med att försöka tillbringa så mycket tid som möjligt med sin sjuka vän.
Killarna de tidigare umgåtts med syntes inte längre till efter dess sjukdom.
Att de aldrig varit och hälsat på var för att de inte ville bli inblandade i sociala.
Men det var en kass ursäkt.
De två flickorna hade inte längre något kvar förutom varandra.
Killarna ville inte ha annat än sex kom det fram till.
Alla flickornas gemensamma ålderskamrater hade lämnat dem då de hade bettet sig som svin mot sina tidiga vänner.
De coola var inte längre så coola.
De hade bara varandra för sedan tog de slut.

Jag vill också ha någon där
Kunna stå på stadiga ben och veta att allt är perfekt
Kunna gå med rak rygg och veta att man har det lite bättre än alla andra
Att känna sig älskad och berörd

Att bara ha någon som man kan säga god natt till
Eller få kalla någon för älskling och det har betydelse
Att ha någon som håller om en på kvällarna
Få vara i någons famn
Att bara ha någon vid sin sida

Kunna knulla när man vill
Hur man vill och vart man vill
Kunna göra det där förbjudna
Leka lite och bara få se vart det leder

Ha de där mysiga stunderna
Höra att man är väcker trots morgon frillan
Även fast det inte är sant alla gånger så värmer det att höra
Jag kanske inte är den bästa på det själv men jag önskar dock att jag var
Inte överdrivet men sådär lagom

Åh, vart tog min man vägen egentligen?
Inte ens kvar min skriv vän
skulle behöva en bara för att få ett leende innan läggdags

Men vi lever i nuet och hoppas sedan på det bästa

Hejsan!

Lunchade ute med Caroline idag igen.
Satte oss i solen och bara njöt.
Helt underbart!
Pusshej// Denise

Jag kunna sitta framför datorn
Sitta framför datorn och låta tiden gå
Sitta utan att tänka på tid och rum
Få fördriva tiden utan att tänka
Detta är jobbigt
Egentligen önskade jag att få leva mitt liv på mitt egna sätt
Dock går inte det då vi lever efter samhällets regler
Bara att anpassa sig och flyta med

Nya tag i morgon
Nu kör vi om och hoppas att ingen märker

Felicia, du är en utav mina finaste vänner.
Du är snäll, rar och en utav de bästa man kan tänka sig.
Du ställer alltid upp och finns alltid för en, du är en sann vän.
Jag vet inte med ord hur jag ska kunna beskriva för dig vilken tur jag har dig som vän.
Du är stark! Jag vet att man har motgångar i livet, det har vi alla. Jag vet också att trots motgångar så klarar du dig galant.
För Felicia, du är otroligt stark. Vi stöttar dig till fullo.
Du ska aldrig behöva känna dig ensam för det är du inte, även när du är det.
För vi, dina nära och kära, familj,vänner, släkt, vi kommer alltid finnas vid din sida.
Vi finns vid din sida oavsett vad. För vet du? vi älskar dig!
Trots att vi kanske inte syns eller står bredvid dig så finns vi ändå där.
Vi står alltid där, beredda på att ta emot. För vi skulle aldrig låta dig falla så långt att det skulle göra ont.
Kanske att det skulle kännas lite grann, men aldrig skulle vi låta dig falla så långt att det gör så ont att du inte kan ta dig upp igen.
För vi kommer alltid finnas där för dig och stå vid din sida.
Du kommer aldrig behöva stå själv hjärtat. För vi står alltid bredvid, oavsett.
Du är stark, det vet både du och jag.
Du har glöden, det gäller bara att inte förhasta sig. Det går inte på två röda hur mycket man än försöker.
Det tar sin tid, även fast man önskar att det gick lika fort som ljusets hastighet.
Och under denna tid kommer vi stå med dig. Även fast du inte vill.
Vi kommer stå där, stötta dig igenom både eld och vatten. För vet du, du är bland det bästa som har hänt mig.

Jag älskar dig Felicia Linn Lundgren Eriksson <3