denisexeriksson

Jag har tre syskon.
En stora syster och två små bröder.
De är mina allt.
Även fast jag är det svarta fåret i familjen och det är alltid är en del galenskaper runt mig och man vet aldrig vart jag är. Så bryr jag mig faktiskt, även fast jag inte alltid är där.

Min syster och jag har ett speciellt band. Vi är som dag och natt i vissa lägen.
Vi har våra egna åsikter och det är oftast små gnabb som inte leder någonstans.
Min syster ställer alltid upp för mig och jag gör det samma för henne.
Jag trivs verkligen i hennes sällskap!
Skulle göra vad som helst för att hon ska ha det så bra som möjligt.
Det sista jag vill är att hon ska ha det dåligt.
Älskade syster.

Den äldsta utav mina små bröder är lite som en börda.
Samtidigt som han är det bästa.
Det skiljer bara två år mellan oss och jag tror att det gör en hel del.
Jag har länge varit mellan barnet och min lillebror tog ifrån mig uppmärksamheten.
Så jag har alltid haft en liten hat kärlek mot honom.
Men han börjar växa till sig och vi har det senaste kommit varandra närmare varandra.
Jag älskar honom, även fast han är pain in the as!
Han är helt underbar, skulle aldrig låta honom fara illa vid.
Älskar dig lillebror.

Minstingen i familjen är runt fyra års åldern.
Han är min ögonsten.
Jag vakar över honom, minsta steg han tar så ser jag det.
Jag skulle aldrig låta honom falla.
Jag och minstingen har en väldigt speciell relation.
Ena stunden är han världens goaste och finaste person på denna planet.
Andra stunden vill jag inte veta av honom.
Men han är ändå den bästa. Han fick mig att se verkligheten.
Han är verkligen något speciellt. Han får mig att le.
Det är bland det finaste som har hänt mig.
Det är kärlek.