Ensam och övergiven



Stående på egna ben
Försöker hålla hoppet uppe
Men det är inte lätt

Att stå där själv gör en stark
Men att ha de man håller kärt nära sig gör en starkare
Man stödjer upp varandra

Ingen ska behöva stå själv
Alla borde vi ha någon vi kan dela med

Att stå är inte så farligt, det är fortfarande stadigt
Men när man börjar gå har balansen försvunnit
Hela världen är i obalans den stadiga mark vi stod på rasar
Hela livet rasa på ett par sekunder

Har blivit omskakad så det räcker
Aldrig igen vill jag vara i obalans
Jag vill ha den stadiga mark jag en gång stod på

Men för att få den stadiga marken behövs uppoffringar
Inte bara från mig, utan alla i min omgivning
Oh det är inte det lättaste

Hoppet finns kvar
Hoppet kommer alltid vara närvarande
Frågan är om modet finns där
Om stegen kommer bli lättare
Om det någon gång kommer bli stadigt igen



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0