Ensam

Att veta att man står där ensam.
Ny bliven ägare av en jätte fin lägenhet på avenyn.
Det är de man drömt om så länge, en egen lägenhet.
Man får bestämma allt själv. Man får lov att göra precis vad man vill.
Komma hem när man vill, ta hem vem man vill.
Ja, du får inprecip göra vad du vill.

Men varför känns då allt så svårt?
Det är så ensamt och tyst. Det enda man hör är smattret på rutan utav regndropparna.
Jag fick allt det där jag drömt om, men plötsligt kändes allt så fel.
Varför? Det var ju det här jag ville?
Åh, jag vill ha någon här. Någon som tjatar om smutstvätten, att jag inte ska äta godis på vardagarna.
Ja, jag vill ha tillbaka det där.
Någon som ringer och frågar vart jag är.
Någon som säger att det är sent och säger att det är dags att komma hem.
Jag tror inte jag är redo. Redo för att lämna.
Nej, detta var alldeles för tidigt.
Snälla, ta mig tillbaka och låt mig få vara tolv år igen.... <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0