denisexeriksson

Ibland så orkar man inte
Ibland så vill jag bara falla ihop och ligga där i två tusen år.
Jag vill vara liten igen och krypa upp i mammas famn och gråta för ett litet skrapsår på knät.
Men jag känner mig alldeles för stor, alldeles för mycket stolthet.

Jag vill låsa in mig i ett rum med den finaste pojken i hela världen, en sådan där som bara ser på mig
En sådan som inte har en tanke på någon annan. Någon som håller mig kär, en sådan som ser till att jag alltid har det bra. En sådan som älskar att finnas till för mig, för mig och ingen annan.
Åh, vad jag vill vara kär eller åtminstånde förälskad. Jag vill kära ner mig i en pojke nu.
Jag vill gifta mig, köpa ett hus, köra bil, skaffa barn. Ja, jag vill göra allt det där med någon.
Någon som jag kan dela precis allt med. Åh, jag vill jag vill!
Åh vad jag vill. Ibland älskar jag verkligen att vara jag och inte andra stunder inte.
Jag lämnar alltid dubbla budord innan jag går, det gör alltid folk förvirrade, även mig själv.
Och det gör jag nu, japp, just nu är jag jävligt nöjd! Nästan lite äckligt nöjd.
Jag ska gosa ner mig i sängen och se på en barn film, jag ska se på trassel. En film som utger sig för att vara en barnfilm, men jag tycker den passar för alla åldrar.