denisexeriksson

Kudden och min lilla vove är mina bästa vänner när tårarna bara vill rinna ner för min kind.

Jag hatar att livet ska vara så orättvist!

Det är helt sjukt, sitter och väntar på att någon ska dö, att någon äntligen ska få lugn och ro.

Att inte längre ha några bekymmer framför sig, att det inte finns något mer man kan göra, utan man bara dör.

Men den som dör, den personen lämnar ett stort tom rum.

Även fast man kanske inte stått personen speciellt nära, så lämnar den just den personen ett tomrum.

Även fast du kanske inte träffat personen speciellt mycket så finns det ändå en speciell plats för den personen i ens hjärta.

Och att veta att en nära ska dö, det tynger en. Det gör liksom ont, ont i hela kroppen...

Jag vet morfar, jag vet... Vi kanske inte stod varandra jätte nära, men du är ändå min morfar.

Och det gör ont, så otroligt ont att veta att du inte har många timmar kvar.

Att dem ringde på eftermiddagen och sa att det såg ut som slutet för dig, men du har klarat dig tills nu..

Det är väl inte många timmer som finns kvar av ditt liv.

Men du ska veta, jag älskar dig! Även fast vi som sagt inte stod varandra såpass nära...

Jag kommer verkligen sakna dig morfar. Jag borde vara där hos dig vid det här laget, men jag tror inte att jag kommer klara av det.

Klara att se att du ligger där i sängen och bara sitta och vänta, vänta på att döden ska skilja oss åt.

Jag skulle aldrig klara av det.

Jag klarade inte ens se min hamster dö, hur ska jag då kunna se när du dör och veta att jag ingenting kan göra åt det? Vad ska jag göra?

Jag orkar inte med det här, men okej... Släkten börjar bli gammal, men jag orkar inte fler begravningar.

Har bara gått på en, och det var rent sagt ett helvete.

Jag ska snart upp så jag måste dra mig till sängen:P

Natti natti så hörs vi i morgon :)

Pusshej♥//Denise