Svartsjuka eller egenrätt?

Varför känner jag så här när jag egentligen älskar dig.
Eller älskar jag dig verkligen?

Jag vet att du alltid finns där för mig och jag försöker finnas där för dig.
Jag är en egentligen en ganska dålig person,
en person som ibland glömmer. Men glömmer aldrig med flit.
Jag vill att du ska känna medlidande med mig, att jag aldrig vill såra med flit, för det gör jag aldrig.
Men ibland måste jag ha lite tid för mig själv...

Det kanske är egoistiskt av mig, att säga att jag behöver tid för mig själv.
Men som jag ser det har du ingen egenrätt på mig.
Det var detta jag var rädd för, jag försökte gömma mig när jag förstod att det började gå för långt.
Men jag var för långsam.

Förlångsam för att rätta till det som egentligen inte borde finnas.
Förlångsam för att sätta stopp då det redan hade börjat.
Förlångsam för att säga att det är nu det borde bli en paus.
Förlångsam helt enkelt

Jag ville aldrig att det skulle gå så här långt, jag ville bara ha en till vän.
Och är det så fel egentligen?
Nej, det är det inte.
Men när det börjar gå såpass långt att jag känner skuld till personen jag älskar, då har det gått för långt.
Är det bara svartsjuka du känner för att jag kan säga emot och vill ha min egna tid eller är det för att det gått så långt att du känner att du har egenrätt på mig?

För jag vill gärna veta, är det såhär det kommer sluta?
Är det så här det kommer vara?
Är det verkligen så du vill ha det?
Att jag ska känna mig skyldig?

För om det är så, då kommer nog denna relaktionen gå mot sitt slut och ta sitt sista andetag.
För jag orkar helt enkelt inte längre.
Jag har gett upp såpass mycket för dig/er ingenting.
Jag gav dig mitt liv, jag gav dig nästan mitt allt.
Men jag känner att jag måste få andas min egna luft också.

Saker som jag säger till dig tar du som luft.
Varje gång jag talar till dig nochar du lite "snyggt".
Jag känner att jag inte längre klarar att stå emot, jag känner att jag behöver lite frihet.
Jag vill kunna vara fri och flyga igen.
Jag vill känna att jag ska kunna göra som jag vill utan att det blir konsekvenser.

Ja!
Jag vill flyga igen...

(Random text)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0