denisexeriksson

Dagen då man inte har en enda vänn,ingen man litar på och de dagar ens föräldrar sviker.
Den dagen skulle jag kalla ensamhet.

Den dagen kommer aldrig få komma till mitt liv, jag skulle aldrig klara av tystnaden.
Tystnaden som kommer då man blir allt mer ensam, tystnaden som kryper upp vid ens sida,långsamt.
Den dagen borde inte få finnas, den dagen borde förbjudas.
Den dagen finns inte med i min värld.

Och jag älskar det!
Jag kommer aldrig behöva känna mig ensam, jag har dem mest underbaraste vännerna och en mamma som älskar mig.
Jag har alltid någon vid min sida, vad som än händer, vad som än sker.
Jag har inte förstått mig på det där, men jag kommer aldirg bli ensam.
Kanske någon sviker, kanske någon pratar shit?
Men och? Jag bryr mig inte, för jag kommer aldrig tillåta dagen som ensam.
Aldrig, Aldrig, Aldrig!

klart att jag känner mig ensam ibland, men jag vet innerst inne att jag aldrig är ensam.
Jag älskar er!

Dagen som inte står med i almanackan.
(styva linan)