denisexeriksson

När man unnar sig något så flyger tankarna förbi.
Varför ska saker och ting alltid komma på tal när man inte vill?
Jag menar, det var ju bra för tio minuter sedan. Kan det inte få lov att vara så då?
Blir så irriterad på mig själv!
Det är inte meningen att jag ska känna så här?
Hur kunde jag öppna mig så fort mot någon jag knappt känner?
Jag har bara träffat dig ett få tal gånger, men ändå känner jag på detta vis?
Det är hemskt. För det som försiggår finns inte med i min livsvardag.
Jag förstår mig inte på det, jag blir knäpp på det!
Aldrig har det varit såhär och det ska heller inte bli såhär.
Något måste hände, något måste ske.
Alla gör vi konstiga val här i livet, men detta är inget val, det bara är så.
Ingenting kan ändras och ingenting kan skynda på...
Så jag står kvar här, igen, på samma ställe.
Kommer få stå där tills jag sluter mig igen.
För detta, det kan inte ske?
Så löjligt men samtidigt så underbart.
Förbjudet men samtidigt så tilltalande