Man ser inte allt

Jag sitter och gråter för mig själv mitt i natten...
Hur patetiskt är inte det?
Jag tycker synd om mig själv. Det är ännu värre!
Jag är hungrig men får inte ner en enda jävla matbit,
också jävligt patetiskt!

Utsidan kanske ser bra ut?
Men insidan är som ett krossat glashus!
Jag vet inte längre vart jag står, vem jag är.
Jag vet ingenting........

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0